Jag älskar mitt jobb som systemutvecklare
– Alla jag frågade sa att det enda de ångrade var att de inte gjort det tidigare. Ja, det är ju lätt att säga i efterhand.
Med start på internationella kvinnodagen uppmärksammar vi kvinnliga egenföretagare i en serie bloggposter. Idag träffar vi Josefine Lindbo som är systemutvecklare och ansluten till Kvadrat Stockholm.
Josefine Lindbo är egenföretagare ansluten till Kvadrat Stockholm.
– Jag älskar mitt jobb som systemutvecklare. Jag älskar att vara med i ett lagarbete, att förstå hur en verksamhet eller ett system fungerar, att vara en liten kugge som ser till att allt flyter framåt.
Efter ganska många år där jag provat både fast anställning och jobbat som anställd konsult hade jag insett att arbetsuppgifterna och kollegorna och utmaningarna är desamma nästan var du än hamnar. Man ska jobba in sig i teamet och lära sig verksamheten, hitta de informella kontaktvägarna och jobba för att skapa värde av något slag. Jag hade också lärt mig att jag oftast lyckades bra, mitt arbete uppskattades av andra och själv trivdes jag överallt.
Däremot hade jag alltid svårt för de delar som sällan har något alls med hur väl du utför ditt jobb att göra. Det var mål- och lönesamtal som kändes konstgjorda och omöjliga att påverka, eller månadsmöten med ständiga påpekanden om debiteringsgraden och att alla måste "debitera den extra timmen", eller när konsultbolagets säljare säger man är osäljbar när dennes kontaktnät inte stämde överens med ens kompetens.
ständiga påpekanden om debiteringsgraden och att alla måste "debitera den extra timmen"
Jag ville slippa det där och bara umgås med kollegorna på jobbet, göra ett bra jobb, få en nöjd kund, och såklart tjäna tillräckligt för att klara mig och familjen. Behövde jag vara ledig ville jag bara behöva stämma av det med kunden, inte kontrollera att det fanns semesterdagar kvar eller fråga någon administratör om lov.
Som så många andra (kvinnor?) gjorde jag höga hinder för mig själv genom att nogsamt lista upp allt jag tyckte jag inte kunde och hur dåligt det skulle gå.
Inget nätverk, kan inte skriva ett bra CV, kan ingenting faktiskt, och har telefonfobi. Det skulle räcka att jag blev förkyld en vecka för att jag skulle tvingas gå i konkurs. Vi skulle få gå från hus och hem. För att inte tala om bokföringen! Gör man fel åker man dit för ekonomisk brottslighet och sen får man inget jobb någonsin igen.
Som tur är har jag en trygg kompanjon i livet som en vacker dag sa att jag var fånig och borde skärpa mig. "Du är högst kompetent och har aldrig haft svårt att få uppdrag. Det är ju bara att prova! Vad är det värsta som kan hända?" Till slut höll jag motvilligt med om att det faktiskt borde vara ganska enkelt att få anställning igen om det skulle visa sig att det inte fungerade.
På tidigare uppdrag hade jag träffat flera olika kvadratare, jag läste på lite om Kvadrat och var nyfiken. För mig som var så osäker på min förmåga att hitta uppdrag så verkade Kvadrat kunna passa bra. Jag gillade också mixen av människor och alla frivilliga aktiviteter man kunde vara med på.
Jag tog chansen när det passade vid ett byte av uppdrag att ansluta till Kvadrat. Såhär sex år senare tycker jag fortfarande att jag gjorde rätt. Visst är man inte lycklig alla dagar men kanske lite oftare än förut ändå?
